jag är berädd att satsa allt, för att få känna dina läppar mot mina en gång till, att få ha dina armar runt mig i en lång kram igen, att bara få känna lukten av dig igen. jag saknar dig, det är sjukt. för ett år sen trodde jag aldrig att jag skulle sitta här&skriva detta om dig. inte en chans. jag trodde heller inte att jag någonsin skulle gråta över dig. men du är den enda killen jag fällt riktiga tårar över. haha, fan vad saker kan förändras. jag saknar din röst, jag saknar det sättet du brukade röra mig på, jag saknar dina sms, jag saknar dina kramar, dina kyssar, jag saknar att få sitta i ditt knä, jag saknar dina skämt, jag saknar det sättet du brukade titta på mig, jag saknar ditt leénde, jag saknar våra låtsasbråk, jag saknar ditt sätt, jag saknar allting! jag skulle kunna dö för att få höra dig säga att du älskar mig igen. det gör så jävla ont.

&förlåt, förlåt till alla jag har sårat. det har aldrig varit meningen. men det bara funkar inte, för modet att bli sviken igen, det har jag inte kvar.