du behöver inte göra mycket mer än att titta på mig för att du ska få mig att falla. men det läskiga är att du vet om det. du vet mycket väl om att du kan slänga runt mig som en leksak fram&tillbaka utan att jag säger emot. för du vet att jag älskar dig för mycket. hellre ledsen med dig, än glad utan dig. men vad spelar det för roll när sagan bara slutade? jag älskar dig mer än vad jag borde&jag hatar det.

vet du hur det känns att se dig? det känns som att stå på en klippa&stirra ner på den knappt synliga, gråa marken. känna hur svindeln slår en i magen när man lutar sig fram mot kanten. känna hur luften går ur en&hur man blir mållös... tom. ungefär så känns det. fast på ett underbart sätt.

jag är berädd att satsa allt, för att få känna dina läppar mot mina en gång till, att få ha dina armar runt mig i en lång kram igen, att bara få känna lukten av dig igen. jag saknar dig, det är sjukt. för ett år sen trodde jag aldrig att jag skulle sitta här&skriva detta om dig. inte en chans. jag trodde heller inte att jag någonsin skulle gråta över dig. men du är den enda killen jag fällt riktiga tårar över. haha, fan vad saker kan förändras. jag saknar din röst, jag saknar det sättet du brukade röra mig på, jag saknar dina sms, jag saknar dina kramar, dina kyssar, jag saknar att få sitta i ditt knä, jag saknar dina skämt, jag saknar det sättet du brukade titta på mig, jag saknar ditt leénde, jag saknar våra låtsasbråk, jag saknar ditt sätt, jag saknar allting! jag skulle kunna dö för att få höra dig säga att du älskar mig igen. det gör så jävla ont.

&förlåt, förlåt till alla jag har sårat. det har aldrig varit meningen. men det bara funkar inte, för modet att bli sviken igen, det har jag inte kvar.

jag sitter i mitt rum just nu&bara tänker. jag vill vara liten igen... nej, kanske inte. jag vill gå tillbaka i tiden, 8 månader. jag kommer ihåg att för 1 år sen trodde jag att jag aldrig skulle bli så lycklig som jag var då, någonsin igen. fast det kunde jag tydligen, om inte lyckligare. fast jag gjorde bort mig totalt&nu ångrar jag mig stort. jag skulle kunna göra vad som helst för att få uppleva den tiden igen&göra saker lite anorlunda, så kanske jag inte hade skrivit detta just nu. jag hade antagligen varit hur lycklig som helst vid detta laget istället. jag önskar inget hellre än att idag kunde vara då, då allt var mycket lättare&jag var lyckligast i världen.

Din tid är över, chanserna är slut. För inget kan förändra det faktum, att det aldrig kan bli som förut. Det gör ont nu, men det blir bättre. Jag tröstar mig själv med att det inte kan bli sämre, tiden läker alla sår. Läs noga nu, för det är det sista du hör, fan jag älskade dig, men nu är vänskapen död.